Gott och blandat

Jag känner mig tom.. det ekar i skallen.
inget är kul och jag kan inte le känns det som.
Gråten i halsen hela dagarna men värre när jag pratar om det.
Den hemska nyheten som lamslog hela mitt liv igår kväll.
vart ska jag gå? Vart ska jag ta vägen?
Sängen är min bästa vän.. den finns där varm och kramande.. den ställer heller inga frågor.
Jag får va mig själv där och låta en tår passera min kontroll för att det inte ska explodera där inne.
Känns som mina barn inte har en mamma längre när jag är på detta sättet men jag är inte redo än.
Inte redo att börja stå upp än, jag är inte så här egentligen. Vad är fel?
Min mur av skydd rasa så fort mamma berätta vad svaret var.
Allt bara försvann men först va det chock och gick inte riktigt in..sen adrenalin nervositeten och gråten fanns där och tryckte i halsen men fick inte lämna min hals.
Jag lyckades hålla allt inom tills jag somna men idag när jag vakna ville varken huvud eller kropp röra sig från sängen. Och här ska jag stanna tills jag får ork att fuktionera igen.


Jag skulle behöva duscha men det känns jobbigast i världen just nu.
Precis som mat inte är gott längre. En liten bit av en macka slank ner i morse när gubben kom in me frukost på sängen men jag va inte hungrig.


Livet är orättvist!!!